Varför kan jag inte släppa dig..
det är för kämpigt just nu och jag känner att jag egentligen inte orkar med sånt dröl. men nu när vi väl har hittat tillbaka till varandra, varför kan det inte förbli så? jag försöker printa in i min skalle att du har förändrats, men det är nog det sista du har. du är nog fortfarande samma person som sårade mig, fick mig att gråta floder och aldrig hade någon lust alls att älska igen. du säger massa saker till mig som jag så jävla gärna vill tro på, men som jag innerst inne vet att det inte stämmer. jag vet att det bara är nåt du säger som du kanske tror ska få mig att må bättre. visst till en början kanske det gör de. men i längden kommer jag stå där, men mitt brustna hjärta i min hand och se dig gå i från mig med bestämda steg, ännu en gång. du betyder så mycket för mig, att jag är rädd för dina ord.
Kommentarer
Trackback
