i'll be the greatest fan of you're life

Kärlek, man kan beskriva kärlek på så otroligt många sätt. Vänskapskärlek, morskärlek, syskonkärlek, och den kärleken med det stora K:et . Jag minns för ett par år sen, när jag träffade min stora kärlek. Jag har inte släppt han än idag. Man kan sitta i timmar & lyssna på låtar som han tyckte om då, och bara få upp bilder & minnen i huvudet. Och bara tanken på att få känna hans trygga famn igen får en att rysa ända ut i tårna. Eller när man för första gången såg personen, när han steg in i rummet & där stog man helt hjälplös och ville bara sjunka igenom golvet. en sån underbar känsla när man får fjärilar i magen & allting känns helt underbart. Eller när du vaknar mitt i natten av att han snarkar i örat på dig och du slår upp ögonen och tittar på han, där han ligger som en lite bäbis och är helt oskyldig. Men när han är vaken är han ett yrväder & farligast i världen. Och på morgonen när man vaknar utav att han inte kan sova längre & han viskar i ens öra, "är du vaken". när han lägger armen runt dej & vill visa för hela världen att du är hans! Men det är ju bara önsketänkande att det ska hända igen. För en sån kärlek möter man bara en gång, enligt mej. Jag tror inte på kärleken längre. Jag är trött på att bli sårad & få stå där själv kvar med mitt blödande hjärta i handen. Men ändå så kan ja inte hjälpa att ja kände så när ja såg dig för första gången. När jag vände mej om där ute på verandan och där stog du. Jag såg med en gång att du var du. Du tog min hand med en gång och vi gick in i rummet tillsammans. Det kändes som alla blickarna var riktade mot oss. Men du brydde dig inte. Du ville visa för dom! Du släppte mig inte ur sikte den kvällen. heller inte dagen efter då vi låg i sängen hela dagen & kvällen och bara pratade om allt mellan himmel & jord och vi låg och kollade varandra djupt in i ögonen. En underbar känsla. Men det funkar inte, skulle aldrig funka. Får inte funka. För jag vill inte mera. Du har ju förklarat för mig själv hurdan du är. Så man får ta det som det är. Du är där du är, och jag är här jag är. lättare än så är det inte. Hur mycket man än vill, så kommer man aldrig få precis allt man pekar på. 

Jag vet var jag kommer ifrån,
men har glömt bort vart jag är påväg !



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0