Jag är arg
Jag önskar ni förståd. Ja önskar ni kunde vara en vän till mej. På ett normalt sätt. Men ja har lärt mej med dagarna att det finns ingen som kan det. Känns som att ja är som en jävla stolpe folk kan luta sej emot när det är jobbigt. Ja pallar inte. Ja lever fan inget jävla glamoräst liv som ni kan gotta till er utav av. Jag mår åt helvete men försöker så gott jag kan att hjälpa mina närmaste att gå igenom sorg och smärta. Men när ska jag få bearbeta det då? Aldrig enligt vissa. Eftersom jag nyligen fått höra att jag är falsk. Hur fan tror ni att det känns. jag säger vad ja tycker, det gör jag. men det kan inte jag kalla falskhet utan ärlighet! Ja står för vad jag gör och för vad jag säger. ÄVen fast jag vet att många gånger gör jag och säger saker innan jag tänkt ! men såna är alla människor så ni kan inte bara dra mej över den kanten. Alla gör fel & misstag och dom flesta lär sej utav dom! Så är det bara. Men ni har tydligen missuppfattat detta.
Jag tror inte du kommer stanna föralltid !
Jag tror inte på sånt snack längre.
"Jag älskar dej upp och ner !"
For mi amor de mi vida,