.

Jag vet inte ens vad ja ska börja, så var berädda på ett blogg inlägg som kommer vara hel snurrigt, för så känner jag mej just nu. Jag menar hur fan ska jag kunna veta hur du känner o om du menar allvara med det du gör o säger. Jag kommer ihåg, för inte alls så länge sen, drygt ett år sen nu. Så träffade jag en kille, jag föll för den här killen bara sådär, när han gav mej första blicken så låg ja på marken, jag blev helt konstig av hans blickar o leende o ja hela han. Hans läppar var mjuka som tänk dej det mjukaste du vet, o hans hy var så len som en babyrumpa. Jag ville aldrig släppa han ur sikte eller släppa hans hand. Jag blev helt förälskad i denna killen o detta kan ja fanimej kalla kärlek vid FÖRSTA ögonkastet ! Denna killen han ringde mej o messade o du vet skrev sånna söta saker som man bara blir helt glad o det pirrar i hela kroppen på en. Vi träffades ett tag o vi var som ett par. han sa att han älskade mej. och han sa att han menade det. Jag trodde på han så dum som jag var. För att jag älskade honom, över hela mitt hjärta. Men en dag så ringde han upp mig, O jag minns det som det vore igår. Han frågade först hur allt var o sådär. O sen helt plötsligt så bara sa han att han hade Flickvän. fatta att man flippar över då. jag var så arg , men va fan mina tårar tog över argheten. Jag grät för fan blod, kändes det som! Denna killen följde efter mej i mina tankar o drömmar hela tiden. Jag kunde helt enkelt inte släppa honom . Men nu när jag äntligen gjort det, så träffar man en person som är han upp i dan. Och klart som fan man blir kär. Men jag är fan rädd för kärleken tack vare honom. Jag vet inte längre om jag kan lita på kärleken , eller överhuvudtaget tro på ett enda skit av det. Men iaf, Andreas om du nu läser detta vilket jag inte tror, men ja vill att du ska veta att du har fånga mitt hjärta på jävligt kort tid. O jag vill inte att du släpper det. Aldrig ...


Nu fick det bli denna bilden igen. Men ja verkligen älskar den. Lilla Andreas står där o tror att han e cool :) <3