.

Jag kan inte förstå mej på mej själv. Jag har börjat ettan, för tredje gången. Jag vill verkligen inte. o ja får inte plugga halv tid heller. Skiter snart i allt. Känner mej jävligt tillbakadragen o off rent ut sakt. Men det får inte hända. Jag är ingen som person, har aldrig varit. Jag är en väldigt social människa, har hur lätt som helst att skaffa nya vänner. Jag är väldigt högljudd, vill synas o höras. Ja skrattar så mycket jag kan o har tid med, för ett gott skratt förlänger livet. Jag levde mitt liv på mitt egna jävla sätt o sket i vad alla andra sa om mej. Men nu, Jag har förlorat den största delen av mitt liv. Därför kan ja knappt skratta längre. Knappt le ... Vill vara mej själv igen, den Martina ja känner igen. För ja är fanemej inte tillbakadragen o tyst. NEJ NEJ!
Jag vill hämnas, o ja vet det bästa sättet att hämnas på .

---

Det känns så tomt utan dej min vän. </3 

---